Jag uppdaterar aldrig av en orsak.

Jag är sjuk, hatar att vara sjuk.
Nu ska jag göra knäck. Om jag orkar, tvivlar på att jag gör det.
Ajdå, jag har glömt att jag skulle dammsuga...

Detta inlägg är onödigt.

Det går snabbt nu.

Yay! hesabor! jag älskar hesabor! Sju timmar sömn. sex och en halv. två och en halv. Visa respekt till era rumskompisar! Men dom sover ju. Respekt! Tycker du om dubstep? Tittar du Tobuscus? Fluffy? Siisti! NITTIOSEXOR?! En MW3 tröja på väggen och varför är jag inte trött? Jag gillar att dansa. Kan inte koreografin. Han KAN dansa. Tömmer luften ur madrassen. Skönt att sova på golvet. SNYGG! Det är en tjej. Packa. Packa. Packa. Jag mår illa. YEAH BUDDY! Det är bara broderlig kärlek. Ljudvågor. Ljusets färg visar avstånd. Pizza i falsett. Man pratar otydligt mitt i natten. Jag hatar våld. Kram. Kram.Va?! Svenska tack. LINA- PAU!! Är du vaken? Ja.
K  U  L  T  U  R    K  A  R  N  E  V  A  L  E  N  (!)

Bon Iver - Skinny Love

Hitta nytt idag med systers hjälp, nice! :)

Sen en fin fin cover oxå...

Birdy- Skinny Love
(Den här tjejen är 15 år...)

A la luz de la luna

Jag vill lära mig spanska.

shakira- sera sera

Vi hade skoldag igår... Igår var en lördag.

Jag är väldigt dålig på att skriva om ingenting, om saker tagna direkt ur vardagen. Det är därför jag alltför sällan skriver något här, det händer sällan någonting spännande att skriva om i mitt liv just nu.

Är det bara jag som skulle vilja sova lite extra?

Nej, men vi har inte alltid tid med det där lilla extra.

Borde skriva något vettigt

Men orkar inte.

Beirut - "Nantes"

Sammanfattning av rippi läger och konfirmation på ett njutbart vis

Regina Spektor- Laughing  with

Jag har en röd rand nere på ryggen

Det är varmt, eller hett...?

Det är i alla fall varning för uv-strålningen nu.

Herregud!

Tonje Langeteig - " I Don't Wanna be a Crappy Housewife"

Jag tror jag glömde nu igen

Hela gårdagen var mulen,
med inslag av åska och regn.
Ändå, när jag blickar tillbaka på den
så spelas alla scener upp i glittrande solsken
och jag kan inte minnas ljudet
av åskan på den ljusblåa himlen.

Han, min vän
är lite förundrad över att jag blev lycklig av regnet,
att jag sprang ut i skyfallet, medan han
gömde sig under tak.
När jag tänker tillbaka,
minns jag inte var på huden de tunga regndropparna landade.

Visst är det konstigt,
hur minnet förvränger, rensar och suddar ut.
Men egentligen är det ju ganska fint,
eller hur?

Det regnar

Jag älskar när det regnar ^^

-Sommarlov? -Noup...

Tog ut årets första "sommardag" vid andra sjön med vännerna efter en hyllning åt Leo Komarov på torget. Det var verkligen nära en sommardag med de 22 gradrarna och den milda vinden från söder men verkligheten var ju ändå söndag med kommande skoldag...
Tre galningar tog årets första dopp i vattnet som var så pass kallt att fötterna domnade bort efter lite mindre än en minut och sen diskuterade vi spindlar efter att just en sådan stulit vår uppmärksamhet när den kröp fram mellan våra fötter, vi gillar inte spindlar.

Guld ;)

Finland vann hockey-VM igår...!
Efter sexton år fick de äntligen guldet igen och Finland återupplevde den 7 maj 1995 i nutid. Själv satt jag hemma med systern och fadern och tillsammans jublade vi varje gång Finland kom närmre guldet.

Idag ekade "ihanaa leijonat ihanaa!" genom skolans aula och det var fler händer som slogs ihop i en high five än vanligt. Det är lika underbart som ofattbart, men så är det ju bara vi hockey "nördar" som tycker så. Dom flesta kanske inte riktigt bryr sig, "vad bra, vi fick guld. Inte illa" Nej, det är verkligen inte illa. :)

Hem fick jag cykla i regnet och det blev årets första regnvåta kläder som gjorde dagen helt underbar. Jag tror att jag har fått grejen med regn om bakfoten när jag säger att jag blir lycklig av regnet. Nån annan som gillar när det regnar? Eller är det bara jag som gillar att stå ute tills det blir för kallt för att stå kvar i de våta kläderna...?

Jag blir super pigg av kaffe...

Så vågar man riskera sin nattsömn genom att dricka kaffe klockan åtta på kvällen?
Svar: Ja, om man har finska prov dagen efter...

Anpassa dig till livet.

Jag gillar inte förändring, jag är en sån som gråter när man hugger ner träd i min omgivning.

Med hjärtat i halsgropen springer jag nu. 18.04.2011

Jag orkar inte bry mig, inte alls, om någonting. Livet glider undan, iväg och jag hinner aldrig ta ett ordentligt tag.

Steg in i det nya Finland idag, en solig vårdag fylld av ekande skratt och allvarliga diskussioner i en enda röra av glada färger blandad med nerspydd grå färg. Jag ser ingenting klart, ser inga förändringar, men jag känner dem så väl. Kanske är det bara jag, men det gör mig rädd, så osäker. Kan inte njuta av solen så mycket som jag har lust med och det gör ont.

Systern säger att en ny Hitler-karaktär är på benen och att vi tillsammans med invandrare och homosexuella kommer att bli inlåsta på Åland i någon form av koncentrationsläger. Med ”vi” syftar hon på finlandssvenskarna. Hon säger att den Finländska idealpersonen är vit i hyn med blont hår och blåa ögon nu, vi ska älska det motsatta könet och prata finska. ”Synd” säger hon och rycker på axlarna, axelryckningen är sarkastisk, motvillig. Jag ser den lilla rädslan så tydligt i hennes ögon och hennes ryggtavla är så mycket spändare än vanligt. Hon kan inte riktigt förmå sig att le och jag blir rädd, aldrig blir jag så rädd som när jag inte kan stötta mig på henne och hon inte kan försäkra min trygghet och prata bort min oro med sina välgenomtänkta förklaringar. Jag har alltid förlitat mig på hennes kunnighet, så vad gör jag nu? Hon har ju inget att säga, allt det hon säger får mig att sjunka ännu djupare ner.

Jag skyller på att jag är liten och tittar åt andra hållet, tyvärr så fungerar det inte så. Jag knuffar sannfinländarna dit bak i huvudet och vänder mig om, möts av globala uppvärmningen och faller ihop. Igen, jag är för liten, ung, låt mig vara ifred! Sätt inte denna börda på mina axlar, inte än, jag har inte fått leva än. Låt mig få leva, bara för en stund. Men jag ska inte få leva, jag ska fatta, jag ska lära mig i ung ålder så att jag sedan kan göra skillnad när jag blir äldre eftersom att jag då vet allt, allt som jag behöver veta för att göra skillnad. Jag kryper ihop på golvet och känner tårarna stiga, vad ska jag göra med all denna information i mitt unga huvud? Jag vägrar tro på förändringen som kanske ska komma, kanske? Vad ska jag göra med ett ord som kanske? Det säger mig ingenting, kanske hjälper inte alls. Du kan inte säga att allt säkert blir bra, att allt kanske ändå ordnar sig. Det går jag inte på, SE PÅ MIG! Jag ligger ihop-kurad på golvet och gråter eftersom jag är överbelastad och du säger kanske, kanske hjälper inte alls. Jag vill inte göra skillnad, jag vill leva, men hur ska jag kunna göra det när jag inte vet vad det betyder?

Värden har plötsligt blivit en så väldigt otrygg plats att befinna sig i, hur gick det till? Jag saknar de små problemen som inte alls syns i detta nu. Jag flyr utan att veta vad jag flyr ifrån, vet aldrig varför jag springer, men jag fortsätter springa. Rädslan slår till igen när jag känner igen mig i vad jag läste för flera år sedan, Per Nilsson skrev om tonåringar som tappade livslusten och rysningarna klättrar upp för ryggraden på grund av hans klarsynthet. Jag skriker i tystnad och ber rösterna i mitt huvud att sluta debattera, orkar inte lyssna på de uppjagade tonfallen som aldrig kan enas om något. Jag gör något dumt och flyr från de som står nära, de pratar för mycket allvar och jag försöker hålla fast vid mina principer om att jag är en fri person. Jag är inte en fri person, men jag vill gärna tro det. Vad gör man när man blir rädd för de som står en nära? Det är därför jag flyr. Jag gillar inte avundsjukan och känslan av att vara värdelös, men ger det mig rätt att gå? Jag går dit jag känner värme och glädje, även om den kanske är inbillad, påhittad från min sida bara för att jag så gärna vill känna den, den får mig att må bättre, den får min att känna mig betydelsefull.

Jag stiger upp från golvet, torkar tårarna från kinderna, sträcker på ryggen och tar några prövande steg mot dörren. Golvet håller, jag faller inte. Så jag går ut i vårvärmen och solskenet, den dunkla hopplösa känslan känns så väldigt felaktig och tårarna som försöker tränga upp gång på gång verkar komma vid ett så konstigt tillfälle. Värden är så vacker, så god till synes så hur kan den vara så ful i tv-rutan? Hur är det möjligt? Hur kan den låta så bedrövlig i radion och vara så vacker i ipodden?

Om jag sätter på mig de färgglada kläder som jag är van vid, sätter musiken i öronen och cyklar iväg i solskenet då kommer leendet av sig själv och det är också äkta, om jag umgås med människor jag älskar och låter mig vara ung och omedveten av det som pågår runt i värden då är jag lycklig. Men jag är uppväxt med att det är fel att inte bry sig, man ska alltid bry sig. Annars är man en dålig medmänniska, så därför knager det alltid, jag kan inte låtsas vara omedveten hur länge som helst. Och som jag lärde mig för länge sedan så är vi aldrig lyckliga många stunder i taget, olyckan slår oss alltid på käften när vi som minst anar det. Det är därför vi blir chockade och faller. Man får inte behålla lyckan som sin egen och man kan inte tvinga den att komma tillbaka, men den kommer alltid tillbaka när man låter den komma av sig själv.

Jag kan inte vara säker på att min lycka är verklig, jag kan aldrig vara säker på om mina leenden inte är falska. Jag vet inte om jag är ett enda färgglatt skal med en sörgig grå massa inuti, jag känner mig inte själv på dom fronterna. Jag kan inte vara säker på vad som ska hända i framtiden, om tiderna blir dåliga eller bra. Jag kan inte vara säker på om jag får leva det liv jag söker efter eller om jag kommer göra skillnad i värden. Men jag är helt säker på att jag hatar när du säger kanske och får mig att tappa hoppet, jag hatar när du ser på mig och inte förstår. Men jag älskar dig ändå.

Never Shout Never -On the Brightside [OFFICIAL VIDEO]

Muskler ur funktion

Det är inte för kallt för att cykla med bara ett lager tyg på benen längre.

Jag kan inte skriva idag, min hand lyder inte mina kommandon när jag håller i pennan, otroligt frustrerade.
Jag fortsätter (utmattad) med pluggandet...

Plugga

Plugga,plugga,plugga,plugga,plugga,plugga,plugga,plugga,plugga,plugga,plugga,plugga,plugga.

Älskade prov.

Torr asfalt

Jag äter kex och dricker cocacola,  det är tisdag.
Hunden tigger och jag ignorerar henne.
Mina gula skor är bruna av lera.
Kanske det verkligen blir sommar i år igen.

Med en kaktus i fönstret

Jag missade "vårens" första regn, synd. Jag sov. Men det lär ju regna flera gånger innan det fryser till snökristaller igen, så det gör inget. Jag har haft en awesome helg, heeelt jätte nice! Dansade i tre timmar på fredags kvällen med vännerna J, J,J & O (varför heter alla ngt på J?) efter marknad och en ganska nice skoldag (länge sen) och igår var jag hos min vän som börjar på J- och slutar på -ohannes halva dagen innan jag for hem bara för att typ en timme senare åka tillbaka dit och umgås med killarna (J, O& Z) en stund innan vi for till grannstaden på bio- "I am number four" Det var oxå en helt okej film, ingen vi egentligen ville se, det var bara impuls-bio i brist på annat att göra. Men jag hade i alla fall en underbart rolig kväll. Jag gillar att skratta, gillar mina killar :)
Söndagen är en skön slapp-söndag som fylls av onödigheter och snö i skorna (gå inte på skoterspår efter en regnig natt) Jag doftar av vitchoklad?

varihelveteärden?

Det kommer aldrig att bli vår, varje gång jag har sett tecken på att det börjar bli vår så snöar det dagen där på. Om det inte slutar snöa nu så dööör jag!
Dagens vårtecken: Var på skritt tur med hästen idag, hennes hovar klapprade så fint mot asfalten på cykelvägen på en fläck som var cirka tre meter lång och SNÖFRI! Det började genast kännas som om sommaren var på gång. Guuud vad jag har saknat asfalten! Om det börjar snöa nu igen så ger jag upp hoppet om sommar.

FÄST

Jag har fyllt år och haft en gemensam fest med min vän K. (som fyllde tidigare i veckan) denna helg, temat på festen var Black & White vs. Epic Colors. Det blev en del bilder som jag ju förstås har (över)-redigerat som jag sätter upp. Det var en underbart rolig kväll!

 

Krossade drömmar och fortfarande inte vår

Ibland krossas ens drömmar och man tror att livet ska bli ett rent psykiskt helvete i fortsättningen. Sedan märker man att man inte bryr sig ett skit. Då får man istället skratta för sig själv åt den komplicerade obekvämheten som andra lyckas skapa åt sig i brist på ordentligt genomtänkta tankar och vara glad över att man själv tänker alldeles för mycket för att man någonsin skulle lyckas med något sådant. Sedan är det bara att leva vidare på sitt enkla problemlösa liv, underbart! Jag verkar bli glad av andras olycka nuförtiden, jag är en hemsk människa.

Spindelmannen och sånt

 Bara för att man klär ut sig till Spiderman, betyder det inte att man kan klättra uppför väggar. Men med hjälp av dräkten så går det kanske bättre än det skulle ha gått utan den (självförtroende du vet). Själv är jag för feg för att ens försöka klättra på väggar överhuvudtaget, det spelar ingen roll om jag klär ut mig eller inte.

Would you freak out if I said I liked you?

Jag har fått utslag på kinden, irriterande. Dom kliar.
Jag undviker hemmet numera, Har fått "leidon" av att lyssna på moderns tjat om mina musikvanor, Ipoden i öronen mest hela tiden för att inte behöva lyssna på hennes raseriutbrott och annat. Hon har dock inte listat ut den anledningen än...Jag har blivit så lättirriterad på senaste tiden, allt får mig på dåligt humör... Men, men. Eftersom att temperaturen har stigit och vägarna är i någotsånär cykelbart skick så går det ganska lätt att fly boet. Min hittills favorit tillflykt är min käre vän J, där har man nära till allt och får tag på det mesta. Men inget kommer tydligen självmant, man måste anstränga sig för det man vill ha även där. Synd bara att ansträngningarna inte lönar sig i vissa fall.

minusgrader

Igår natt blev jag varse om att det fortfarande är för kallt att cykla hem med endast ett lager tyg på benen, däremot är det lite för varmt med vinterjackan. Jag gillar inte den här tiden på året.

Tvättmaskinens gåta

Förra natten drömde jag att jag förstört min brors milikläder när jag tvättade dem, det gjorde jag inte i verkliga livet. Jag kan stolt säga att jag behärskar konsten att använda tvättmaskinen... om jag först rådfrågar modern om temperatur, mängd tvättmedel och vilken inställning som ska användas...Men förutom det, så kan jag tvätta på egen hand. Det kan inte brodern skulle jag tro, med tanke på att det var hans kläder jag tvättade.

Efter denna minst sagt obehagliga dröm kan jag konstatera att det inte spelar någon roll vad folk säger (tror), det ÄR svårt att förstå sig på tvättmaskinen.

Kaizers Orchestra-Hjerteknuser

 

Kanskje du ikke fins lenger,

kanskje det er håp

kanskje du ikkje tenker på meg heller.

Men eng venter på den dagen at me er ute og går

og du bøjer deg ner og eg står på tå.

Det kallas chocktillstånd

En kort film i svartvitt,
önskar att den vore tydligare.
Detaljerna går inte att urskilja,
filmen är för kort, för suddig.
Hoppas att jag såg fel,
vill radera tanken: "det är för sent" ur minnet.


Varför är den inte i färg?
Varför går den inte att spola bakåt och sakta ner,
så att man kunde vara säker på vad man såg?

Jag förundras inte längre av mina ögon,
de har svikit mig för många gånger nu.

The Killers - On Top

It's like a cigarette in the mouth, or a hand shake in the doorway.
I look at you and smile besause I'm fine.

En skymt av solen

Fjärilen flög sin väg,
den lämnade din hand och flög sin väg,
lämnade dig ensam och förtvivlad för dess skull.
Du trodde att den landat där av en orsak,
att det var ett tecken,
att den skulle leda dig vidare.
Men den flög sin väg
och din utsträckta arm föll sakta till din sida medan du såg den försvinna.
Dina tårar började rinna igen och du förbannade dem medan den bekanta känslan av hopplöshet smög sig närmare inpå dig.
Du önskade att fjärilen skulle återvända, ge dig en ny chans.

The love for what you hide

Ljuger tills det blir sanning,
Söker efter hjälp med blicken,
bedjar med ögonen.
Men när den väl erbjuds ser jag åt annat håll.

Illamående, tårar, skratt och lycka om vartannat,
allt blir åter en röra.
Vad fan gör man nu då?


Stulen doft bredvid kudden,
önskar att den inte var stulen.
Socker i blodet
och en glimt av det gamla i personligheten.
Var gömmer det sig?


Pinsam tystnad,
en sista bedjande blick som träffar golvet.
Ryggtavlan som går iväg.
Fan!


Ett liv åter gömt i böcker,
välkommen tillbaka.
Till vad?

Håkan Hellström - River En Vacker Dröm

Sjuk.

Mitt huvud vill spränga,
men det kan det knappast göra av egen vilja.
Min kropp vill smälta bort,
Men åter igen så är det knappast möjligt för den att göra det.
Halsen brinner,
det känns så i alla fall.
Jag vill försvinna,
men det lär ju inte heller hända i första taget...

Ghaarrh!

Jag hatar det faktum att jag alltid lyckas komma på vad jag borde ha gjort när det är för sent. Det kan inte finnas något som är mera irriterande än när man märker att man har valt fel väg eller hittar en bra lösning först när det verkligen är för sent. Skulle man inte bara någon gång kunna få vara lite mera snabbtänkt ? och inte alltid behöva vara irriterad på sig själv för att man inte tänkte på vissa saker vid vissa tillfällen. Jag hatar att svika mig själv.

Kent - Ingenting

Muse - Feeling Good - Live Reading Festival 2006

Jag kom från södern landet till det vita i norr,
en chock för sinnet.
Man visste vad som väntade,
visste så väl.
Ändå förväntade man sig det man hoppats på: Sommar...eller åtminstone vår.
Men vintern och kylan står kvar i samma skick som man lämnade den,
och visar ingen tanke på att skynda sig iväg i första taget.


Solen var så stark,
sanden så konkret under de bara fötterna.
Allt var som en osannolik dröm.
Men ändå så mycket verkligare än snölandet bortom fjärran.
Snö? kunde det verkligen finnas något sådant?
Nu ser frågan annorlunda ut,
De där två veckorna, var de något mera än en vacker dröm?