Krossade drömmar och fortfarande inte vår

Ibland krossas ens drömmar och man tror att livet ska bli ett rent psykiskt helvete i fortsättningen. Sedan märker man att man inte bryr sig ett skit. Då får man istället skratta för sig själv åt den komplicerade obekvämheten som andra lyckas skapa åt sig i brist på ordentligt genomtänkta tankar och vara glad över att man själv tänker alldeles för mycket för att man någonsin skulle lyckas med något sådant. Sedan är det bara att leva vidare på sitt enkla problemlösa liv, underbart! Jag verkar bli glad av andras olycka nuförtiden, jag är en hemsk människa.